Första tävlingsmilen

Varit nervös i dagarna tre.
Vaknar ändå laddad och hur lugn som helst.
Hinner bjuda mannen på "frukost på sängen"

Buss mot Falkenberg.

Värmen riktigt kokar. Börjar tro att de inte kommer att gå. Vad har jag gett mig inpå. Tar en fika med lillebror och lägger nervositeten åt sidan.

Ombytt och klar öppnar sig himmeln, blixtarna kommer tätt och åskan dundrar. Varar i 5 min.
Alla löparna jublar inkl mig. Nu kan vi andas och alla är nu medvetna om att det kommer inte bli så jobbigt som vi befarat.

Starten går och de är som om jag glider fram. En alldeles okej 6min/km tempo.
Första 5 går riktigt bra. Jag har ju gjort den sträckan förut. Mellan 5-7,5km är värmen enorm. Solen letar sig fram mellan molnen, men utmed sträckan bjuds de på vatten och dusch av förstående publik.

När jag går in på 8km kommer ett lyckorus. De liksom bara kommer över mig. Skuggpartiet, sista kilometrarna och målet är inom räckhåll. Jag börjar gråta. Blir lite euforisk. Jag kan. Vad har jag varit rädd och nervös över.
När jag i denna 28 gradiga värme kliver över mållinjen på 1:05:31 är jag lycklig. 31 sek från mitt mål och då hade jag inte räknat med värmebölja.