Fast den känns annorlunda.
De värker om nätterna. Sammandragningarna är täta. Tänk om...
...man är dock lite knäpp.
Om man är normalt funtad så vill man ju må väl och aldrig ha ont.
Nu går och man längtar efter den värsta smärta man någonsin kan uppleva. Den som gör att de känns som om man ska gå av på mitten och att den aldrig kommer att försvinna.
Fast inom några timmar, dagar så är ändå lyckan när man får nyttja den där masken och känna gasruset i kroppen. Åh plötsligt så ligger där en bäbis vid bröstet. Ett av världens undervärk.
Så nu lilla vän se till att masa dig ut ur mammas mage och sluta pina mig om nätterna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar