Lyckligaste mamman

Efter gårdagens krångel går idag amningen som på räls.
Vi firar fredag med vitlöksbröd, lax från Fiskhuset och cider.

Härliga fredag

Visst vi hade två vakna  timmar inatt, men hon åt. Jag pumpade ut lite och hon ammade lite. Bådar gott.
Lämnade barnen i skolan. Det riktigt studsade dit, dax för skoljoggen.
Jag själv mötte upp Vickan för en promenad. Sedan bjöd hon på frukost/lunch och fika. Tur att det är någon som vet vad en ammande mamma behöver. 
Där kom även en liten vändning. Alice ammade båda brösten och blev helt nöjd. Känner mig stolt. Det kommer gå vägen detta. Jag vill verklingen.

Alilce fick en sovpåse i present som ska praktiseras ikväll. Tack den var jättefin. Åh mamman ska dricka det goa teet.

Nu hörs det lite babyskrik i vagnen. Dax för mat :-)

Brösten är kaputt

Det här med amning.
Det är det mysigaste som finns. Att ha en liten parasit som äter av en.
,men när det inte funkar som vill är det frustrerande.
Det finns hur mkt mat som helst, men det kommer liksom inte ut. Det är stop i ledningen. 
Tårarna sprutar på mig och ni som vart med att det gör inte saken bättre.
Provade att handpumpa och det kommer mat, men varför tar hon inte bröstet. Kommer bli tokig innan detta är över.
Enligt BVC så ska hon är ca. 60ml per mål. Hur ska det gå till jag får väl ut typ 40. Inte konstigt att hon inte är nöjd.
Ja ja jag ger det ngn vecka så får vi se.

Rutiner

Äta, Sova, Skita!
Det är de vi gör.
Å någon runda i vagnen.
Tänk så harmoniskt att vara bäbis.

Syskonlika

Att få barn nummer tre är underbart. Inuti bäbisbubblen!
Man undrar när de lilla livet ligger i magen att ska de vara lik ngn av syskonen eller kommer den ha ett eget utseende.
Så när hon äntligen ligger där på bröstet och vi se. Nä men de är ju en Agnes nummer 2. 
Hon är som alla grattiskommentarer har nämnt: slående lik sin storasyster.

För att visa så ser vi webbisbilderna från när syskonen vardera är 2 dagar gamla. Man kan inget annat än le.

Våran tjej - Alice

Fuskar med napp på BB :-)

Förlossningsberättelse

Tordag
På dag 14 över beräknat förlossningsdatum går jag och funderar på hur länge det ska ta.
Varje kväll och natt ligger jag med kraftiga, men ändå inte så onda sammandragningar. Tanken slår mig att bäbis kommer väl ut till jul eller nåt. Börjar tro att man är lurad de är väl bara massa GoFika i magen.

I vilket fall. På eftermiddagen ringer barnmorskan. Hon har bokat in mig på igångssättningsbedömning fredag kl. 8:45. Ja ja tänker jag varför ska de sätta igång mig. Kommer ändå  bara att få åka hem.
Fast när tanken om att jag ska in börjar jag bli nervös. Hela kvällen går jag omkring som i ett töcken. Kan inte tänka klart. Packar om BB-väskan för 50:11:e gången. 

På natten sover jag ändå rätt så gott även om man vi några tillfällen vaknar och grubblar på ditten och datten.

Fredag

Morgonen blir konstigt. Både jag och Andreas går runt och är ngt smånervös. Vi kan inte prata, sitte eller äta frukost. Det är mycket känslor. Vi vill ju absolut inte bli hemskickade.

Vi lämnar av Agnes på fritids och det första hon säger till fröken är: Idag ska mamma och pappa till sjukhuset och plocka ut bäbisen. Jao tycker jag vi får väl se hur det går.

Väl inne på sjukhuset/förlossningen blir vi väl mottagna. Förlossningen/BB är nog den bästa platsen på sjukhuset.
I vilket fall så blir jag uppkopplad mot ctg där allt ser bra ut. Bäbis är iofs lika lugn som den varit hela veckan så jag har inga direkta förhoppningar om att den ska ut idag.
Träffar sedan en väldigt harmonisk läkare. Han förklarar situationen och sedan kommer det.
Han förklarar att eftersom jag nu räknas som överburen så gör man så att man får välja. - min hjärna snurrar.
Han berättar att man får välja att bli igångsatt eller om man  vill går över några dagar till.
Ja fattar nog inte vad han säger, men stammar fram jo, men jag vill bli igångsatt.
:-)
Han undersöker och 50% av tappen är utplånad, lite bakåt och öppen 1,5 centimeter. (så veckans alla värkar har inte gjort ngt alls). Bäbis är i vilket fall lång nedsjunken och hinnorna verkar bra.
Han säger att detta är ett ypperligt utgångsläge för igångsättning. Så nu kör vi!
Vi får möjligheten att sitta ner som han sa sådär 40 minuter innan det är dax. Vi satt 5 minuter sedan kom sköterskan och det va vår tur.

Så klockan 09:59 så tar hon hinnorna och vatten går. Nu är det sagt att det tar ca. 2 timmar innan värkarna börjar. Vi litar inte riktigt på detta, men ja ja de vet väl.
En timma sedan så kommer värkarna. Än så länge är de hanterbara, men de är nu man fattar att det är på G.
Kl. 12 kommer chocken. Jag känner att jag vill krysta, men nää så här snabbt kan det inte gå. Super nu i mig lustgas för fulla muggar och är ngt i chock. Jag är endast öppen 4 cm och jag hinner tänka att detta kommer inte gå väl. Antingen går jag sönder eller så blir det snitt.
Nu är det in i dimman. Lustgasen ökas och värkarna tilltar med fart.
1tim40min senare kommer de riktiga krystvärkar och på 10 minuter är det över.

Kommer i tidningen inom kort.

Mitt livs värsta 10 minuter och längsta. Jag tänker de här tar aldrig slut, känns som om värkarna avtar och de liksom sitter på halva vägen. Jag skriker till max och vill inte mer. Å så ligger det en liten krabat på magen. Man känner värmen och vips så har jag glömt hur ont det gjorde.
Vi kollar och vi är inte alls förvånade. Det är en liten tjej. Det va ju det vi hade bestämt.  En liten Alice.
Medan höststormen yr ute så efter 42 veckor väntan kom hon som en raket på 4 timmar kl. 13:50.

Trots allt onda så är jag hel. Inte en skråma någonstans. Vilken hjälte till barnmorska.  Hon var som de ska vara, en bästa vän som styr en in på rätt väg. Kände redan innan igångsättningen att denna kvinna har varit med länge henne kan man lita på. Så under förlossningen är jag som en marionettdocka. Hon instruerar och jag lyder :-)

Överburen är en ny erfarenhet

Då går man in i överburenhet. 
Helt klart en ny erfarenhet.
Sitter/Ligger med förvärkar varje kväll och mag/ryggont om nätterna, men vad gör det. Jag mår ju hur bra som helst.
Magen sjunker mer och mer så snart är de väl bara en väldigt utvidgad hinna kvar. Räcker väl att man petar på den så går det hål. Kanske skulle köra en färdknäpp :-)

Trodde att jag tog sista bilden förra veckan, men så blev inte fallet. Så bjuder på dagens.
Hur e den. Är det stor eller liten för att vara i 42 veckor gångna. Har ett Sfmått på 35cm och midjemått på 112cm. 

13 dagar över tiden

När de första värkarna kom för ganska exakt fyra veckor sedan så va jag helt säker på att det kommer inte att gå tiden ut.
Efter det så va det stopp. De har varit hur lugnt som helst och nu sitter man här 13 dagar över tiden.

Börjar bli nervös över att magen inte ens tränar längre, iaf inte så att jag känner något. Knappt någon rörelse och kanske 3-4 sammandragningar om dagen, men inga onda.

Så inatt hann jag tänka nu är det nog på G. De värkte över hela magen strålade i ryggen och ner i benen. Somnade och så vaknade tre timmar senare och inget hänt. Så blåst igen.

Idag är det iofs mycket sammandragningar och magen har sjunkit ytterligare. Så snart hänger väl bebis i knäna på mig. Det är full aktivitet där inne...så hoppas hoppas hoppas

Läkarbesök

Coolt att se UL på bäbis som är "färdig"
Rundad näsa, tydliga ögonbryn och de fina armarna som viftade omkring.
vatten fanns det så det va inget att vara orolig över och vikten var okej.
Allt såg bra ut. Jag njöt.
Å så kom beskedet tappen var mer eller mindre förintad och öppen två cm.
Så nu är vi på G, men det säger ju inget om hur långt tid det är kvar.
I vilket fall - nu är man hinnsvept så det är bara att hoppas på att de sätter fart.

Tror nervositeten gnager lite

Har inte funderat så mycket på det, men det är säkert så.
Sovit oroligt inatt fast inte pga av smärta eller annat konstigt. Bara oroligt.

Imorgon är det läkarbesök det gnager antagligen i skallen på mig.

Först så vet man ju inte riktigt vad det är som ska hända. Vad innebär ett läkarbesök i v.41+4 ?
Det är väl först nu alla skräckhistorier och 5kilosbäbisar börjar gnaga i skallen.

För skoj skull så mäter jag midjemåttet - idag ligger det på 112cm så det blir inte så mycket större än för en vecka sedan på 110cm.

,men däremot så har jag gått 2 kilo i vikt. Har fått fina kärlekshandtag nu. Ja ja de försvinner ju med tiden ...

Envishet i magen

Så då va det kollat.
Nää kroppen är visst inte alls klar för att föda  barn. (inga detaljer)
Så på måndag är det inbokad läkarbesök. Så snälla lilla barn hoppas de skrämmer dig för nu vill vi att du kommer ut.

Bm-besök

Vikt: 87,5 kg
Hb: 113
BT: 110/70
Sf: 36 (?) Osäker på om de va det - isf hoppar lite upp och ner
Socker: 5,5
Hjärtljud: 158
Fixerad och långt ner - bm kunde känna huvudet, men tappen helt omogen.
Inbokat läkarbesök 17 / 9 

Hmmmm....

....undra vem som bor där inne! ?

V.41+1

För tre veckor sedan trodde jag att de va dax. Å så ligger man här fortfarande och är tjock. Hur gick detta till?
Hmm i vilket fall. Besök hos barnmorskan idag. Hon kanske kan skrämma ut pyret. Känns lite som om nu gör man vad som helst.

Ingen bäbis än

För 2,5 vecka sedan vart jag helt säkert på att jag skulle föda barn.
Vaknade med smärtor som inte va av denna  värld. Det hjälpte inte med piller och jag kunde inte sova.
,men så fel jag hade.
Än är det inget på G även om man vill tro det ibland. Känner ingenting. Det luras lite ibland, men inget man reflekterar över.
Idag är man då 5 dagar över tiden. 
Denna eviga väntar, men man vet ju att snart så...

Fast börjar bli sådär ansträngt nu när man är ute bland. Alla kommentarer om att är det inte dax snart, hur mycket har du kvar, känner du inget.
Åh ni som fött barn. Ni vet ... man känner inget nu. De är trångt och nää när de vääl är dax smäller det bara till.

Första läxan

Att få göra sin första läxa är stort.

Sjuka

Så då va de vår tur. Jag och Agnes ligger sjuka. Liten släng av magsjuka. Riktigt ont i våra magar.
Å lite deja vu, när jag skulle ha Agnes va jag mä magsjuk. Va fasen.

Inatt har jag inte sovigt pga haksbränna. Så ska försöka ta igen lite sovtid.

Den där magen... ( bf+3 )

...jodå den är kvar.
Fast den känns annorlunda.
De värker om nätterna. Sammandragningarna är täta. Tänk om...
...man är dock lite knäpp.
Om man är normalt funtad så vill man ju må väl och aldrig ha ont.
Nu går och man längtar efter den värsta smärta man någonsin kan uppleva. Den som gör att de känns som om man ska gå av på mitten och att den aldrig kommer att försvinna.  
Fast inom några  timmar, dagar så är ändå lyckan när man får nyttja den där masken och känna gasruset i kroppen. Åh plötsligt så ligger där en bäbis vid bröstet. Ett av världens undervärk.
Så nu lilla vän se till att masa dig ut ur mammas mage och sluta pina mig om nätterna.

Våra skolbarn

Tänka sig.
Samtidigt som vi väntar bäbis vilken dag som helst så har våra två älsklingar gått och blivit skolbarn.
De är stora. Åh de märks även om tilltösen gärna vill vara bäbis ibland. 
Grabben har ju växt både på längden och personligt. Känns inte som om de är samma kille som började trean som slutade tvåan för ngn månad sedan. 

v. 40+0

Nähä ingen bäbis idag.
Det är verkligen hur lugnt som helst i magen.
Är inne i det där stadiet att om ngn mer frågar om jag inte fått än den stryper jag.

Jo visst jag fått jag låter bäbis ligga hemma ensam dahaa...åh dessutom var magen så praktisk så den behöll jag!

Åh nä jag känner inget mer än sparkar. Ska man gå enligt statestiken så ska jag gå över 10 dagar och så ska förlossningen vara över på runt 3 timmar.

Så själv är jag inställd på att det blir någon gång nästa vecka även om det börjar bli änna långtråkigt att gå hemma nu.


De e inte konstigt att det gör ont när det rör på sig.

Namn

Det här med namn är ingen lätt historia.
Blir det en flicka så har vi många bra alternativ så där kan vi vara lugna, men det är värre med grabb.

Vi hittar inget som vi tycker är fint, passande eller ja bara ligger rätt i munnen.
I vilket fall gick jag i morse och funderade över de här och tänkte börjar väl med vilket andranamn killen isf ska få. Så tänkte jag att Arne används ju en del på min pappaa släktsida så det hade väl vart tufft. Funderar inte mer på detta och tanken slog mig först ikväll att jag ens funderat över detta.

För vid matbordet så plötsligt kläcker Agnes ur sig: Mamma om det blir en kille kan han heta Arne.

Har vi lite mor-dottertelepati här?

Då va det dax igen

Att kroppen inte kändes som den skulle kändes som ett gott tecken.
Värsta "mensvärken" och värk i ryggen. Visste vaken inte eller ut eller hur jag skulle ligga.
,men va 17 varför sätter det inte igång.
Jag tycker inte det är kul att bli narrad var och varannan natt så det så!

har i vilket fall lånat svärmors vetekudde nu så nu ska de iaf lindras om nätterna.

Humörsvängningar

Känner mig riktigt mysko.
Jag tokigt rastlös samtidigt som jag bara vill ligga. Att förkylning slog till gör ju inte saken bättre. Trodde den skulle gå över snabbt, men det hänger kvar. Jag fryser och vill sova.

Samtidigt som magen sjunker och bäckenet värker till och från så vill jag inget annat är att de drar igång. Känner mig alldeles nedstämd, men det kanske är så här det ska vara. Kommer inte ihåg hur det har varit de andra gångerna. De är ju längesedan nu.

Skulle vilja åka till affären och köpa lördagsgodis, men har inte motivationen. Känner som ett helt företag.

5 dagar kvar till bf. Räknar med att gå över till så 10 dagar kanske eller nåt. Lagom till att jag själv fyller år. Hade la varit en fin present?!