augusti 23, 2012

Den eviga väntan.

Trodde inte jag skulle känna så här, men iaf.
Barnen har börjat skolan, mannen jobbar och här sitter jag och väntar.
Det är 14 dagar kvar till beräknad ankomst. Känns som en hel evighet. 
Tänk om man bara kunde få somna och vakna upp när det är klart.
Nu sitter jag mest still för att jag inget orkar. Magen stretar och knör. Det är verkligen trångt nu.

Jag är för rastlös för att sova och för trött för att röra på mig. Vilket liv!

Inga kommentarer: