Det är så det är. Åh det blir inte bättre snarare sämre.
Jag mår mer och mer illa för var dag. Kräks varje kväll och ligger i fortställning till kvällen med magknip.
Man känner sig så hipp när någon frågar hur man har det och man bara kan relatera till illamåendet eller t röttheten. Hur kul är man då?
Jag har börjat släppa på hemlisen lite mer och mer, men inte släppt bomben,
Berättade för barnen igår. Anton trodde mig knapp, men ha sa direkt hoppas det blir en kille!
Agnes utbrast: Mamma när kommer bäbisen ut. jag svarade när du börjar skolan. Åh de var tydligen alldeles för långt tills dess.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar