Mitt i ett kontorslandskap

Det här med att sitta i kontorslandskap gör mig lite tillbakadagen.
Jag vill ju helst inte utmärka mig. Åh framförallt inte prata i telefon. Jag viskar så fort någon ringer. Jag vill ju inte att någon ska höra eller framförallt inte lyssna.
Precis just nu ringde det en telefon i båset brevid. Killen utbrister. Din svarta kofta!
Då ringer alltså hans fru/sambo/tjej och frågar vart hennes svarta kofta är. Lång diskussion följer. Telefonen har hög volym så man hör även hennes röst. Hon blir sur för att han inte vet vart hennes kofta är som hon tvunget ska ha.

Jag blir så trött - att vara man kan inte vara lätt!