juli 14, 2010

Kunde lika gärna varit jag

Jag har en väninna som blogar. Hon närmar sig snart 30 och har ångest. Vad är 30års ångest egentligen. Är det inbillning? Jo lite, men ändå inte. Jag fick min kris när min man fyllde alltså 6 månader innan mig. Jag mådde dåligt. Kände mig forfarande ung och funderade på om man skulle bli mer vuxen nu. Eller va! vuxen! Jag började fundera över om man skulle börja klä sig mer tantigt eller kunde man fortsätta klä sig som en tjugoåring. Jag vill ju kunna göra som jag vill. Hur kommer folk uppfatta mig. "Tror hon att hon är tjugo eller?" kan man ju kanske tro att de tänker.
Jag kom över min kris utan att egentligen ha krisat.
Nu inom någon månad är mitt år som 30åring snart slut jag fyller 31 och vad har hänt.
Jag det är nog det bästa år jag haft. Jag har hittat mig som människa.
Jag är medveten och accepterar att jag har ett väldans humör. PMS heter det visst. Jag har lärt mig handskas med det sådär och blir inte lika arg som förut.
Jag har gått ut skolan och känner mig nöjd. Är inte det minsta stressad över att jag inte har fast jobb. Visst det hade vart skönt, men det kommer.
Jag började träna lite smått i höstas och jag som inte är någon träningsmänniska tycker det är kul. Jag har inget mål inget som tvingar mig. Jag tränar när jag tycker det är kul inte för att jämföra mig med andra.
Har tänkt i omgångar att jag måste gå ner i vikt. Minst 10 kilo. Varför?
Mår jag bättre av det. Jag trivs jättebra som jag är nu. Kan stå och titta på mig i spegeln och känna för det mesta att skit vad snygg hon är.

Så min vän (http://daggdroppe.se/index.php/2010/fafanga/berg-och-dalbana/) ta det lugnt eller jag vet hur du har det. På den andra sidan krisen kommer du att hitta dig själv i ett bättre jag. Kände att ditt inlägg kunde lika gärna varit skrevet av mig för 12 månader sedan.

1 kommentar:

Josefine sa...

Aw tack tjejen.

Det jag upplevde igår vad nog inget som har med min ålder att göra dock utan snarare mitt sätt att se på mig själv vissa dagar i månaden. :/