I mitten av hösten så fasade vi alla för våra kommande resor till Borås. Vi inbillade oss att vi ska vara trötta, griniga, att det skulle krångla jämt och man skulle bli tokig.
Idag gjorde vi den sista resan. Kändes som en lättnad fast ändå så konstigt. Hur fort har det inte gått? Vi har en föreläsning kvar sedan tentavecka. Ska jag inte träffa mina klasskamrater efter det? Känns verkligen tragiskt och trist.
Fast det är väll så. När man under nästa två års tid har tillbringat varje dag tillsammans och nästan alla fritid så klart att man får separationsångest. Mina klasskamrater känner mig bättre än många andra. Kommer sakna dem. Visst det kan vara så att man ses på väg till något jobb eller så, men det är ändå inte samma sak.
Våran lärare i Energiteknik har bjudit oss alla på middag idag. Bara det är ju kul. Vad har vi gjort för det? Vi tycker ämnet är svårt, vi läser inte alla kompendier som han delar ut. Ändå tycker han (säger han) att vi är såå duktiga, kanske med lite ironi. I vilket fall. Vi var alla på China Sea och åt. Trevligt. Fast klart lite stelare än vanligt. Blir väl så när ens lärare är med. Det är som att ha klassfest och utan föräldrafritt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar