Då fick Anton äntligen komma till tandläkaren.
Förra veckan fick han inte komma in. De hade mycket att göra.
Fast shit vad stolt jag är. Han är hur duktig som helst.
Det läskigaste då han fäller några krokodiltårar är när bedövnngen verkar.
Sedan genomgår han hela lagningen utan problem.
Väl hemma i trädgåren blev det terapi för min del.
Vaddå tänker ni. Inte så allvarligt som det låter. Jag rensade bort maskrosor ifrån gärsmattan. Ett evighetsarbete, men rofyllt. Jag vet ju att imorgon är det likamånga till. Som tur e har det inte kommit allt för många sniglar ännu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar