Inför sista föreläsningen ville alla verkligen bara hem. Så tycker synd om våan instruktör.
Det var väll ingen som var värst intresserad av det han sa. Vi ville som sagt hem.
Hemresan kändes förvånandsvärt bra. Det var inte lång och trist. Klarade mig från illamående denna gång med. Att sedan komma hem till ett blommande körbärsträd och en familj som saknat en. Kan det bli bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar