Det är alltid en upplevelse. Jag kan inte hjälpa det, men intrycken och känslorna spelar mig ett spratt. När föreställningen drar igång kan jag inte hindra det. Jag fäller en tår. Det är ju så mysigt. Agnes vart lite skraj, men så var det ju första gången för henne. Anton njöt. Så nästa år blir det en resa till för oss. En bra tradition.Bild: www.sj.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar