Min man är min klippa. Det är händer ju rätt ofta att jag bara inte orkar. Städa, laga mat fixa och dorna. Då liksom han bara rycker in. Han tar hand om allt. Dagens uppoffring blev maten. Å visst är han fin mitt i stekning av fläsk och raggmunkar.
Frissan idag. Jag har klippt av mig håret. Vet inte om jag är nöjd eller besviken. Det är ju ett stort steg att klippa 15 centimeter eller vad det nu blev. Fast det är skönt och inte så varmt. Å förr eller senare så växer det ju ut.
Nu snurrar det lagom mycket i skallen. Efter en förmiddag med matte och andragradare blev det en eftermiddag med en blandning av cos, sin, newton och hävkraft. Kommer jag någonsin att fatta.
Samtidigt som det är ruskigt svårt är det väldigt skoj. Man vill liksom bara lära sig mer.
Äntligen lyckades vi pricka en lunch tillsammans, jag och Marie. Vi sitter och pratar om ditten och datten. Å i förbifarten kläcker hon ut sig att de ska ha barn. Måste erkänna tog en stund innan jag fattade vad hon menade. Men skit va skoj. Grattis på er ännu en gång. Maryvännen är det något du vill så finns jag, bara så du vet!
Frukost på Linas kök. Vi äter oss mätta och redan kl. 9 går vi in i parken. Den är stängd, men för oss som köpt frukost så får man gå in. Vi är ensamma det känns nästan lite pinsamt. När klockan väl slår tio så drar allt igång. Vi går från den ena föreställningen till den andra. Man vill bara ha mer. Sedan tidigare har vi bestämt att vi ska åka hem kl 2. Ju närmare klockan drar ju mer ångest får man. Vi vill helt enkelt inte åka hem. Vi vill inte komma ut i den verkliga världen. Vi vill vara här i den denna underbara fantasivärld. Anton trivs hur bra som helt. Fast han tycker att figurerna är lite läskiga när de kommer så nära. Det har ju bara funnits på film tidigare. Det sista vi bestämmer innan vi åker därifrån är att nästa år kommer vi tillbaka.
Vi vaknar i Ullared för att korta ner resan med några mil. Alla är pigga och glada. Vi vet ju vad som väntar. Fast först vankas det bilres på 30 mil. Den går hur bra som helst. Agnes sover en stund. Medans Anton är spänd. Han blunder inte nå´t under ditresan. Han ska ju få träffa Pippi och Emil. Det är stort! Det börjar med fint väder. Så klantiga vi är lämnar vi kvar alla regnkläder i bilen. En en stund i parken kommer regnet och det är inte lite. Som värst är det när vi ska kolla in Pippi och piraterna på stora scen. Då riktigt vräker det ner. Det sitter ett tyskt par bredvid oss som förbarmar sig över oss och lånar ut sitt ena paraply. Så vad hade vi gjort utan dem. Sett ut som dränkta katter.
Nu är uppropet avklarat. Å i och med det kan vi konstatera att vi är en ganska kul klass. Vi kommer nog trivas riktigt bra ihop. För vem pikar varandra redan på uppropet för att någon jobbat med något konstigt eller kommer från något konstigt ställe. Ja ja jag är lugn efter första dagen. Imorgon drar jag till Vimmerby med familjen.
Det har pratats om att det är så fint ute vid Lahall. Hur kan det vara fint där tänker jag där ligger ju väröbruk. Fast när man kommer dit ut så fattar man. Varför har man inte varit här ute. Det är ju underbart. Kommer bli min nya favoritplats. Klippor lite strand och man är (nästan) helt ensam. Man hör ett muller i bakgrunden (bruket), men det är inget som stör. Solen strålar och vi njuter av en av det sista sommardagarna. Anton badar, brr inget för mig.
I två års tid ska jag nu befinna mig inom
Campus Varberg´s väggar. Ska läsa Energi o Processteknik. Kommer att bli spännande och nervöst. Det är ju ämnen som man förut inte har beblandat sig med. Så Hoppas jag verkligen klarar av det. Annars finns det ju en del i bekantskapskretsen att fråga om hjälp. Upprop är det först på måndag, men lite repetionsmatte denna veckan skadar inte.
Sista semesterveckan och fint väder. Något var tvungen att göra. Så fick lurat med mig familjen till Halmstad. Räckte jag sa Biltema till mannen så va han på. Barnen fick vi underhålla en stund på Tropikcenter så var det löst.
Å vilken bra dag det blev sedan. Inget gnäll eller gnat. De åt som aldrig förr på en Coop´s lunchrestaurang på Eurostop. Kan det blir bättre.
Själv avslutade jag kvällen på en Me and I party. Handlade väll kanske lite väl, men vad för det.
Å ett tips. Vid användandet av GPS så skriv in rätt gata. För om man skriver ...vägen istället för ...gatan så kan det bli himmlans fel. Det är vi ett praktexempel på!
Svullen och blå, men men. Så det har varit en haltande dag idag. Ska man skämmas eller bara gilla läget. En ond fot, men attans vad kul det var!
Snacka om att tösen börjar bli stor. Hon går mest omkring och sjunger "Ja Ja Sära ban" ... hur gulligt som helst. Å äta själv ska hon med. Visst det har hon viljat göra länge, men nu funkar det. Skönt att slippa mata och att middagarna flyter på.
Ena stunden njuter vi av att solen skiner. Nästa så öser regnet som om det aldrig gjort något annat. Pas
sade iaf på att få matat gräsmattan. Den börjar ju få liv nu igen efter den torka som varit. Fast ärligt talat hur snygg är man egentligen i regnkläder - not!
Man mår som man förtjärnar!
Just nu så visas en utställning på Varbergs Länsmuseum (Varbergs fästning) som heter KÄRLEKENS MAGI & RITUALER. Där finns jag på film. Flera stycken hemmavid har kommit fram och sagt att de sett mig på film. Å innan man fattade var. Visste inte ens att de visade den nu. Så idag tog jag familjen med mig in och kollade. Visst har jag ett eget exemplar. Men det va tufft att se sig själv som föremål på en utställning. Anton tyckte det var himmlans lustigt att se mamma på film.
Min man är min klippa. Det är händer ju rätt ofta att jag bara inte orkar. Städa, laga mat fixa och dorna. Då liksom han bara rycker in. Han tar hand om allt. Dagens uppoffring blev maten. Å visst är han fin mitt i stekning av fläsk och raggmunkar.
Frissan idag. Jag har klippt av mig håret. Vet inte om jag är nöjd eller besviken. Det är ju ett stort steg att klippa 15 centimeter eller vad det nu blev. Fast det är skönt och inte så varmt. Å förr eller senare så växer det ju ut.
I två års tid ska jag nu befinna mig inom
Svullen och blå, men men. Så det har varit en haltande dag idag. Ska man skämmas eller bara gilla läget. En ond fot, men attans vad kul det var!
Himmlans kul det blev. Vi cyklade hit och dit och sedan hem på dessert. Riktigt skoj att träffa och umgås med folk som man i vanliga fall bara hälsar på när man jobbar. För till utseendet känner jag ju det flesta, men vad de heter eller bor har man ju inte en susning om.
Snacka om att tösen börjar bli stor. Hon går mest omkring och sjunger "Ja Ja Sära ban" ... hur gulligt som helst. Å äta själv ska hon med. Visst det har hon viljat göra länge, men nu funkar det. Skönt att slippa mata och att middagarna flyter på.
sade iaf på att få matat gräsmattan. Den börjar ju få liv nu igen efter den torka som varit. Fast ärligt talat hur snygg är man egentligen i regnkläder - not!
Just nu så visas en utställning på Varbergs Länsmuseum (Varbergs fästning) som heter KÄRLEKENS MAGI & RITUALER. Där finns jag på film. Flera stycken hemmavid har kommit fram och sagt att de sett mig på film. Å innan man fattade var. Visste inte ens att de visade den nu. Så idag tog jag familjen med mig in och kollade. Visst har jag ett eget exemplar. Men det va tufft att se sig själv som föremål på en utställning. Anton tyckte det var himmlans lustigt att se mamma på film.
