Jag känner riktigt hur det kommere över mig. Kan inte hindra det. Kroppen blir som en ballong, klumpen växer i halsen. Det negativa tankarna tar över. Ringer Andreas och gormar. Han får tåla en hel del. Hoppas att han lärt sig att det är inget att bry sig om, det går över. Försöker göra något vettigt, men kommer inte för. Jag vill inte. Stressen och ångesten ökar. Vill egentligen bara lägga mig ner och försvinna och vakna upp en bättre dag.

Det kallas PMS och jag är hemsk när det sätter igång. Man borde spärra in mig för några dagar tills det har lugnat sig.

Städa, Baka, Shoppa, Tvätta badrum, Vila .... massa saker som man skulle behöva göra.

Får väll se ibland uppenbara det sig ju bara den där överskottenergin och lusten som gör att man i en hast gör allt och är bara så lycklig efteråt.