Stackars lilla vän. Hon vart vaken cirkus tre timmar inatt. Hon ville väll både leka, sova och äta. Visste helt enkelt inte riktigt vad hon ville. Hon höll ju iaf familjen vaken. Så när klockan ringde i morse va man lite mör. Fast som mamma sa varför ska inte ni ha som oss alla andra. Man är arg och uppriven precis när det sker sedan tycker man om de små hur mycket som helst och tycker änna lite synd om dem. Vaddå snabba känslokast.
Nu ligger hon och sover så sött i vagnen. Bara de håller i sig en stund nu så hon får sova ut. Vi andra dödliga får sova någon annan gång.

Jag får näsblod. Av bara ingenting. Förrgår kväll. Forsade så hela diskhon blev röd. Usch å fy. Ja ja en gång tänkte jag. Fast så igår när jag duschade så började de igen. Å hur kul är det när man står med skallen full med balsam. Ropade på Andreas. Då frågar han om jag håller på att dö. Jo bra nära tyckte la jag då.