Så trött man blir. Även om man kollar så att man har batteri innan man åker hemifrån så här det. Kameran protesterar efter en bild. Ja Ja fick en bild på kyrkan i alla fall.

Det va begravning i Öxabäck kyrka. Vår Bertil. Det skulle bli en fin begravning och de va en fin begravning. Agnes skrek så jag fick gå undan inna allt ens började. När första psalemn ska sjungas "Blott en dag ..." så kommer tårarna. Vad glad jag är som inte sitter i bänkraden. Skönt att kunna gå undan. Agnes skriker värre än oss alla ihop. Gudstjänsten fortlöper - vi står i ett rum bakom glasvägg. När karlana inkl. min pappa ska bära ut kistan då kommer attacken igen, men jag håller tillbaka. av utmattning efter att ha skrikigt i 40 minuter somnar Agnes. jag får närvara vid avskedet vid graven. Kroppen bara skakar. Har aldrig sett mina bröder gråta förut de tar verklgien tag i en.

Kan inte borsta bort det. Min svärfars begravning och resa kommer som på näthinnan. Varför måste folk dö! Det är så onördigt.